Maimunah Mohd Sharif, en muslimsk teknokrat, är nu chef för FN-habitat och är ordförande för World Urban Forum i Kuala Lumpur. Som sådan är hon nu ansvarig för FN: s New Urban Agenda som producerades på Habitat-III.
Döpt till "Cities 2030, Cities for All: Implementing the New Urban Agenda", något är fel i FN. FN domineras alltmer av islamisk tanke och personal; detta nyckelforum hålls i en övervägande islamisk nation och region; ledare för FN:s Habitat och ordförande för konferensen är Maimunah Mohd Sharif, en muslimsk byråkrat. Ska framtidens globala städer inordnas av den islamiska världen?
Han understryker kompatibiliteten mellan islam och FN: s nya stadsagenda, en nyckelkomponent i hållbar utveckling, och en muslim har utsetts till chef för FN: s program för mänsklig bosättning, även känd som FN: s livsmiljö.
Med bara 100 kvadratmeter för upp till två personer skulle dessa betongrör vara bättre lämpade för fängelsekonstruktion. Teknokratens sinne som tänkt och utformat detta är i perfekt harmoni med FN: s 2030-agenda och New Urban Agenda.
Städer jockeyar för mer autonom kontroll inom nationalstaten och hävdar att alla samhällen kommer att vara mångkulturella, multietniska och flerspråkiga. Peter Sutherland, FN: s särskilda representant för generalsekreteraren för internationell migration och utveckling, uppgav en gång att multikulturalism är den enda vägen för att genomföra hållbar utveckling.
FN-teknokrater föreslår nu att stadsbor bör vara "öppna sinnade" och drömma om "innovativa lösningar" för att skapa framtidens städer. Detta är dock nonsens, eftersom besluten redan har tagits och modeller redan har byggts. Teknokrater vill bara erbjuda ett avlägset hopp om medborgardeltagande.
FN:s New Urban Agenda har liten direkt tilltal till massorna, så den logiska Technocrat-lösningen är att manipulera media till att sälja den åt dem. Om man ser bortom de utopiska löftena kommer FN:s politik att etablera en global teknokrati och vetenskaplig diktatur.
Technocrats hävdar att bekvämlighet gör dig lycklig, och i Dubai gör Smart City-tekniken allt bekvämt. Men Dubai är ett islamiskt diktatur där skapandet av en smart stad kringgår alla direkta insatser från medborgare som måste leva under den. Vetenskapligt diktatur lovar månen, men förverkligandet av den kommer att vara en mörk måne som stiger.
Sverige är på väg mot direkt teknokrati och leder Europa i New Urban Agenda-politiken, men det har inte begränsat den ohållbara konsumtionen. Vem bestämmer vad som är hållbar konsumtion eller inte? Samma teknokrater som i första hand drog ner teknokratin i halsen.
Hållbar utveckling, alldeles teknokrati, är en omöjlig ekonomisk modell som kommer att förstöra själv när dess förespråkare dumt tillber vid utopiens förändring. Jag kan inte hitta en enda legitim ekonom som har gjort en djup analys av Teknokrati och kommit fram till att Utopia äntligen har kommit. Det har inte, kommer inte, kan inte.